Varför jag bloggar

Efter år av undersökningar har jag dragit slutsatsen att typ 95% av alla bloggar suger. Ingen verkar ha fattat att vardagliga liv är tråkiga. Eller jo, de har fattat, så då försöker de sig på att krydda upp tillvaron med fantastisk journalistik eller lösningar till världens problem. Och så kommer de till slut fram till en poäng, som är så vacker och “insiktsfull” att t.o.m. barnen i Afrika glömmer sina bekymmer, petar flugorna ur ögat och ger en stående ovation, trots att de bara har ett ben kvar. För det var ju det bästa de någonsin läst, även om det enda andra de läst är skylten “skit inte på gatan” och den skylten ignorerade de ju ändå.

“Idag var jag och min kärlek på Skansen och tittade på knubbsälar. Det var så romantiskt. Knubbsälen är inte utrotningshotad, men det är så synd om andra utrotningshotade djur. Jag tror, att om alla bara gjorde en insats, så skulle man kunna rädda alla djur från utrotning, för jag tycker att alla varelser på jorden är vackra varelser som förtjänar kärlek och liv.”

Typ nåt sånt…

Jag är trött på dessa fjollbloggar, så vi får se om jag kan göra bättre själv (det kan jag).